Om

Min blogg handlar främst om mitt eget textila skapande och mina tankar kring den processen. En arbetsväg som ibland är slingrig och full av gupp och gropar, ibland som en smidig motorväg men alltid spännande och värd att färdas fram på.

Presentation

Senaste inlägg

  • Elefantnäbbmus2017-09-27
    Det är inte dumt med TV i ateljén :) Medan jag klipp...
  • Ikon fortsättnin...2017-07-25
    Den blev klar till sist och kom på plats, mitt bidrag...
  • En liten bok2017-06-28
    Ett tyg som inte alls blev som jag hade tänkt blev ida...
  • Ikon2017-04-30
    Jag blev inbjuden att delta i en samlingsutställning m...
  • Möte med slöjd2017-04-23
    Just nu i Langska huset, Visby visas en utställning o...

Visar inlägg från januari 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Efter stormen. Teskaft.


Att blanda tepåsefärg är inte helt lätt men sakta kommer jag närmare och närmare.

Ett blött nytryckt stycke tyg ligger och torkar i en boll för att bli skrynkligt. 

Min tolkning av tepåsarna blev vävt av remsor i en klassisk tuskaft. Namnet Teskaft fick nu sin förklaring kan jag tro!

Efter stormen. Te.

För fyra år sedan hade jag en separatutställning med namnet "En kopp te". Där hade jag det här tepåse-tyget med som består av en månads te-konsumtion.

Sedan dess har jag haft en idé att spara ett års tepåsar och 1:a januari 2014 började jag.

Många kartonger och lådor med torkade tepåsar blev det fram till nyårsaftonens sista kopp. Då var jag ordentligt less på att torka påsar på fönsterbrädet i köket och det var väldigt skönt att slippa det i fortsättningen!

 

En liten bråkdel tepåsar tömda på te.

Etiketterna syr jag tillsammans i en lång orm, Dom är så snygga tillsammans!

Etiketterna fick bli en lång rad på 3 meter längs med väggen. Tänk att ett års tedrickande kan resultera i exakt tre meter etiketter! Påsarna staplade jag på varandra och alla snören knöt jag ihop och gjorde ett nystan av. Foto Tomas Roslin.

Foto Tomas Roslin.

Ja, så ser mitt tedrickande ut under ett år på hemmaplan. De andra kopparna te har jag sopat under mattan, det kanske skulle ha sett lite väl mycket ut? "Varför dricker du inte lösviktste istället" undrade en av besökarna. Svaret är nog helt enkelt att jag är lat och dessutom inte gillar att få teblad i munnen!

Foto Tomas Roslin.



 




 


 



 

  

Efter stormen - på plats.

Det blev vernissage till sist på Ingalill Fredlys och min utställning "Efter stormen" Efter många månaders hårt arbete slog vi upp dörrarna till Stora salen i Langska huset, Gotlands läns Hemslöjdsförenings fantastiska hus. Utställningen varade från 21 nov till 6 dec 2015.

"Vad är det havet kastat upp på stranden efter stormen? Hur läker såren efter livets alla stormar? Var tar det vägen det som en gång varit vackert? Ingalill Fredly och Ulla Hellman ger några svar i trä, metall, textil, plast och papper. Ingalill har ända sedan hon var liten flicka i nordligaste Norge plockat strandfynd. Av dem gör hon både underfundiga och allvarsamma objekt. Ulla har många års textiltryck bakom sig men arbetar också i ståltråd. Även hon blandar allvar med glimten i ögat i sina alster." Så presenterades vår utställning. Nu kommer en serie med bilder som i stort sett täcker hela utställningen. Fotona är tagna av Tomas Roslin.

I hallen möttes man av Ingalills ull och trä.

 

"Teskaft" Tygtryck Ulla.

 

Ingalill.

"Pallkant" Ingalill.

"Strandremsor" Ingalill.

Ingalill.

"Efter åskan" Tygtryck Ulla.

Ingalill.

"Fågel fisk eller mittemellan" Ingalill. 

Djuret står på en vedlår. Ingalill.

Ingalill.

Ingalill.

Tygtryck. Ulla

"Ögon" Ingalill. "Vilsna själar" Ulla.

Ingalill. 

"Te" Ulla

Tygtryck. Ulla.

Trötta men lyckliga diskar vi undan efter vernissagen. Under vernissagen och veckorna som utställningen sedan visades fick vi träffa så många underbara människor som vi hade så intressanta och givande samtal med. Tack alla ni som kom och stort tack för alla varma ord, all uppmuntran och feedback. Vi blev båda två nästan yra av all uppmärksamhet och alldeles varma inombords.